The big three… eh… five

Bäst med året som gått: jag har blivit så mycket gladare eftersom att jag gjort så många bättre val. Vad gäller allt. Vänner, fighter, motion, kaffesort. På det sättet älskar jag att åldras. Det blir så mycket lättare att se vad som är bra (observera att det har krävts en del terapi i mitt fall).

Sämst med året som gått: att jag aldrig kommer bort från känslan att desto längre tiden går, desto fler kommer den att ta ifrån mig. På det sättet hatar jag att åldras. Inte ens terapi verkar bita på det.

Bäst idag: Isak lyriska dans och handklapp till Chris Isaak. Vi låtsas inte om att Pugh Rogerfeldt gav samma reaktion (obs, obs det var pappa som drog igång honom och inte jag – Pugh finns inte i min tankevärld om inte någon annan har den tveksamma smaken att placera honom där).

Sämst idag: Stefan Löfvén (orkar inte ens…) och resan från Isak och Alex, eftersom att det inte gick att lösa logistiken kring att åka till Örebro allihop. Det känns så himla cheesy, men alltså det blir ju jobbigare och jobbigare att åka ifrån de där två. Vad hände med att fokusera på sovmorgon och möjligheten att jazza omkring i pyjamas, simmig på två centiliter rom (nej, mer behövs inte) hos äldsta brorsan? Hjärtknipen tog över. Bah.

20131108-180022.jpg

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *