Att lämna bort sitt barn över en helg

Jomen. Den fantastiska känslan av att jag och Alex har en hel helg för oss själva dog ju samma sekund som Isak såg sin farmor och farfars bil och insåg att vi skulle lämna bort honom kan jag säga. Hu. Förtvivlan och maktlösheten i mitt barns ögon när jag spände fast honom i barnstolen. Det hjälper inte att farmor skickade ett sms efter två minuter och berättade att han satt och fnissade och pratade med saker utanför bilrutan. Känner mig ändå som någon som typ sätter eld på barns kaniner på födelsedagskalas. Alltså det var ju så mycket lättare när han var mindre och inte förstod vad som hände de gånger vi lämnade bort honom. Var han tvungen att bli klipsk så fort? Eller snarare: om han nu skulle bli klipsk nog att förstå när vi lämnar bort honom – kunde han inte samtidigt få minne nog att veta att han åker till ett ställe han älskar att vara på? Känns liksom inte logiskt att de där två utvecklingsmomenten inte går hand i hand.

2013-09-28 040

You may also like

2 kommentarer

  1. Det är fasiken det ENDA positiva med himla 14 veckors mammaledighet som det är här i Colombia. Gael har blivit bortlämnad sedan fyra månaders ålder och har inga som helst problem med det.

    (Dock vill jag aldrig i livet ha så kort föräldraledighet igen)

    1. Fyra månader är verkligen galet lite. Sverige är himla bra att få barn i faktiskt. Även om det så klart finns saker som kan förbättras har vi det, på det stora hela, bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *