Småbarnsförälder – inte min starkaste gren

Dagar som den här… Förstår inte: 1) hur man klarar av fler än ett barn samtidigt som man jobbar heltid 2) hur ensamstående med småbarn överlever över huvud taget 3) exakt hur mycket superhjältekrafter som krävs om man är ensamstående och dessutom har fler än ett barn och eventuellt en hund.

Vi har ju Isak och ingen mer förutom katten som sköter sig själv för det mesta, när han inte kissar på saker, för då torkar han ju inte upp efter sig om en säger. Men det är jobbigt nog ändå. Isak är inne i en ”period” igen och mitt jobb är också inne i en ”period” igen och som av en händelse är även min sömnbrist inne i en ”period” igen och även om jag vet att denna kombination är en fullgod orsak till att vilja åka till en öde ö med en fullutrustad narkossköterska som enda sällskap, så känner jag mig lite, lite dålig som inte älskar småbarnslivet så mycket att jag redan nu har planerat för minst tre barn till. Och när jag tänker på alla ensamstående med barn, som liksom gör allt detta själv känner jag mig knappt värdig nog att skriva det här inlägget. Hur orkar de? Hur orkar man?

20131014-194932.jpg
Sjukt bra gäng, från en dag som var lättare än den här kvällen.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *