Vet ni vad jag gjorde igår?

Sprang min första halvmil!! Glöm allt jag har sagt om att inte jaga kilometrar, ty jag har gjort det i smyg ändå.

Det har tagit benhinneinflammationer, järnbrist, ryggskott och eoner av tid men till slut sprang jag över mitt eget målsnöre till tonerna av Bonnie Tyler och Holding out for a hero (okej telefonen ville få detta till heroinist?). Fy. Fan. Vad jag är bra! Det var jobbigt och smärtsamt och alldeles alldeles underbart. Hurra för mig! Jag som inte ens kunde gå i rask takt till bussen utan att få håll innan jag blev gravid. Och nu! Gasellen i Älvsjö! Jojo.

20131006-184853.jpg

You may also like

2 kommentarer

    1. Ja! Har alltid varit sämst på att springa. Och jag är ju verkligen inte bäst, men jag kan bli så sjukt mycket bättre än jag trodde!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *