Tjugofem gånger två frågor

Ja men jag älskar ju listor. Hur skulle jag kunna strunta i den här listan som jag hittade hos Katta precis? Va? VA?

1. Vem litar du på?
Det beror ju lite på vad man menar med ”lita på”. Efter ganska så tråkiga tonår på ett högstadium fyllt av rövhattar, ett och ett halvt års komboskap med en svårt borderlinesjuk person och ytterligare två år i en destruktiv relation är det ganska svårt att lita på folk över huvud taget. Till exempel så kan jag ganska snabbt sluta lita på någon om jag märker att den umgås med uppenbart opålitliga människor. Eller om någon pratar skit om en person, men ändå går in och gillar/hjärtar allt personen skriver och gör i sociala medier. Då litar jag inte så mycket på den personen alls. Eller om någon använder härskartekniker, då drar jag ganska fort.

Eftersom att jag inte litar så mycket på folk, utan tänker att det mesta jag säger ändå sprids vidare, säger jag sällan saker jag inte klarar av att stå för om de kommer fram. Men det var ju inte det som var frågan här. Jag litar på en handfull personer. Några är jag släkt med, en av dem bor jag med och en av dem poddar jag med.

2. Vart skulle du vilja vara just nu?
I en sovmorgon, precis innan Alex kommer in med kaffe och säger ”Jag tur ut barnen i fem timmar nu. Drick kaffe. Läs tre böcker.”

3. Favoritstad?
Örebro. Ja. Precis så tråkig är jag att jag älskar staden jag föddes i.

4. Vilket är ditt favoritnummer?
Åtta är bäst, ingen protest.

5. Vad var det senaste du åt?
Min kroppsvikt i choklad. Typ.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Svart. Har oerhört svårt att identifiera mig med någon annan färg.

7. Hur är vädret just nu?
Svinkallt duggregn.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Jag, Isak och Karl körde FaceTime med mina föräldrar för en timma sedan.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Det beror väl på om det går framlänges eller baklänges in i rummet. Precis som med alla andra kön.

10. Vad har du för skostorlek?
Smala trettioåttor.

11. Favorit tv-program?
Spontant: Mad Men, Twin Peaks, The Killing och The Fall. Men även Historieätarna och Så mycket bättre. Ja. Jag älskar att se när någon tolkar en annan persons låt och alla gråter, ity då gråter även jag.

12. Har du några syskon?
Två äldre bröder.

13. Längd?
172,5 cm om jag sträcker på mig, vilket jag aldrig gör så säg 165 cm.

14. Hårfärg?
Urblekt mörkbrunt som jag ska färga om, när jag har kommit på vilken färg jag vill ha.

15. Ögonfärg?
Melerade.

16. Använder du kontaktlinser?
Kul grej om kontaktlinser; för länge sedan hade jag linser när jag var ute på partaj. En kille följde med mig hem och tänkte väl att han skulle få sig lite rajraj, vilket jag inte tänkte alls. Jag erbjöd enkom sovplats, eftersom att sista tåget till Järfälla hade gått. Så jag bäddade till honom på soffan till hans besvikelse, och sedan gick jag in på toaletten för att ta ut linserna, men vet ni vad? När man har astigmatism, så här det himla vanligt med torra ögon och har man så torra ögon som jag har så fastnar linserna om de inte tas ut i tid! Det vill säga efter typ fyra timmar. Jag hade haft de här linserna inne i kanske åtta. Så jag fick gräva och gräva och sminket kletade och ögonen rann och jag var ju full så jag tog väl i lite för mycket. Sedan började jag tänka på hur sjukt det skulle vara om jag råkade gräva loss mitt öga och komma ut i vardagsrummet med det i handen. Det kändes inte bara sjukt, det kändes även väldigt roligt. Jag kunde helt enkelt inte sluta skratta åt det. Och det var ju så himla kul så jag var liksom tvungen att berätta det för snubben som satt besviket och väntade på den bäddade soffan. Således trillade jag ut ur badrummet med utsmetad eyeliner i hela huvudet, klösmärken runt ögat och illröd ögonvita samtidigt som jag skrattade så mycket att det enda jag fick ur mig var ”ÖGA I HANDEN”. Han bligade ännu mer besviket mot mig, helt utan att förstå det roliga. Ganska säker på att han inte ville ha rajraj längre efter det.

Hursomhelst. För att återgå till frågan: nej, jag använder inte kontaktlinser.

17. Favorithögtid?
Julen är bäst, ingen protest. Bubblare: halloween.

18. Favoritmånad?
November och april tror jag. Och december. Inte en chans att det är februari i alla fall.

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Vad är utan anledning? Helt apropå, mitt på gatan? Nej. Däremot har jag haft tusen anledningar att gråta tusen gånger. En del kanske inte skulle kunna se anledningarna till att jag grät, men det kan jag.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Bad Santa.

21. Favoritdag på året?
Min födelsedag. Ja, så pass.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Nej, men för ointresserad.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
HAHAHAHA! Nej.

24. Kramar eller kyssar?
Kramar.

25. Choklad eller vanilj?
Choklad

26. Har du tatueringar?
Ja och snart blir de fler.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Fläkten på den här skitdatorn.

28. Är du kär i någon kändis?
Matt Damon. Fast inte kär som i ”bli ihop”-kär, utan mer kär i att han finns.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Holding up the universe av Jennifer Niven och Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Bland annat.

30. Piercingar?
Ett hål i varje örsnibb nu för tiden. Innan hade jag fyra till i örsnibbarna, ett i tragus (det vill säga den lilla fliken som ligger över hörselgången), ett i näsan och ett i naveln.

31. Favoritfilmer?
Hilary and Jackie, Dazed and Confused, alla filmer med Thor, alla X-men. Hitta Nemo. Ja. Typ.

32. Favoritsport?
Just nu: ingen.

33. Vad gör du just nu?
Mår illa efter att ha ätit, typ, min vikt i choklad.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Saltade. Herregud, vem äter popcorn utan salt?!

35. Hundar eller katter?
Båda.

36. Favoritblomma?
Liljor. Eller tulpaner. Eller rosor. Eller vilka blommor som helst egentligen. Älskar blommor.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Ja. En gång när jag åt upp vår hunds choklad. Jag var sju.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Är det här man ska skriva typ ”mnåååå alltså jag brukar alltid få höra att jag är liksom en av grabbarna, för att jag liksom är så himla avslappnad och rak liksom”, för det tänker jag inte göra. Jag hoppas att jag aldrig mer får höra att jag är som en av grabbarna, för det är en jävla förolämpning att jag skulle vara en ”bättre tjej” för att jag är ”mindre tjej”. FUCK OFF!

39. Har du älskat någon någon gång?
Ganska många faktiskt.

40. Vem vill du träffa just nu?
Råkade glömma att det var black friday idag och begav mig in till stan – ergo: jag vill inte träffa någon.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Ja. Två stycken. Resten skiter jag i.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
SUCK.

43. Gillar du att flyga flygplan?
Nej, inte egentligen. Både av skräck-skäl och miljö-skäl.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
Jag laddar med fyra, och vaknar med en.

46. Saknar du någon?
Ja.

47. Lyssnar på radio?
Jag lyssnar på radioprogram i poddform. Helst från P1.

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Tar inte så himla många jätteavgörande bra beslut, men är rätt nöjd med att jag har orkat lära mig lyssna på ljudböcker och att läsa skönlitteratur på engelska.

49. Sämsta beslutet i år?
Ingen aning. Att åka in till stan mitt under pågående black friday kanske…

50. Din senaste nerladdade app?
Nike Training Club.

 

Continue Reading

Hej då Leonard

En dag till den här veckan började i tårar. Leonard Cohen dog. Aj mitt hjärta, vad ledsen det gjorde mig. Några få artister har följt med mig genom hela livet och Leonard är en av dem. Jag kan inte påstå att jag älskade honom när jag var sex år och kär i bröderna Herrey (dock ej Per), men han fanns där i högtalarna hemma i Örebro. Genom hela uppväxten. 

Jag vet att ingen lever för alltid, men jag hoppades nog att han skulle göra det. Och skulle någon sjungande gubbe nu få Nobelpriset i litteratur hade jag hellre sett honom få det än Bob Dylan. Men nu blev det inte så och vi fick inte ha kvar honom för alltid heller. Lite sorgligt, kan jag tycka. 


Continue Reading

Helvetet

Jag har aldrig fällt tårar över politiska val innan, men i morse någonstans vid halv fem, när jag började inse vart allt barkade, började jag faktiskt grina. Sedan tårades ögonen lite senare igen i ren frustration över alla ”men det var väl ändå inte oväntat”-människor i flödet. Nej men skit i om det var oväntat eller inte, det är fortfarande för jävligt. Fler människor röstade på Hillary Clinton än på den där misogyna rasistgubben, men USA:s korkade valsystem korar ändå Trump till vinnare. Är det ens demokratiskt? Är det ens demokratiskt med ett land som omöjliggör röstmöjligheten för så många att du i princip måste ha ett jobb som tillåter dig att ta ledigt, så att du kan ta bilen till valurnan, för att du ska kunna rösta? Hur många hamnar utanför? Gissningsvis prick de som kommer drabbas hårdast av Trumps politik. Det spelar ingen roll om han inte får igenom allt, det är ändå åt helvete. Så ja. Jag tänker vara arg och jag tänker vara förtvivlad och jag tänker fortsätta med det ett tag. Nej det beror inte på chock, det går alldeles utmärkt att tycka att det här är för jävlig ändå. För även om Hillary Clinton fick flest röster, så var det ändå en enorm summa sexister som fick igenom att en misogyn rasist blev president framför en kvinna. Och den misogyna rasisten kommer att göra livet till ett helvete får så himla många.

Usch.

 

Continue Reading

I’m a survivor!

Jag överlevde! Vill ni läsa mer om det kan ni gå hit, vill ni läsa de nominerade till Lilla Augustpriset (som jag pratade om) kan ni gå hit och vill ni se själva framträdandet kan ni klicka på bilden. Jag är igång från 1.13. I komplett panik, men har tydligen ett helt okej poker face ändå. Om min slöa ögonlock gav sig tillkänna vet jag inte, ity jag har inte vågat titta på klippet själv. Jag lever ganska bra på känslan av att ha varit med, än så länge.

august

Continue Reading

Högmod före fall

Ja men minns ni att jag skrev ett inlägg den 29 september? Om att jag kände mig usel efter att ha sett mig själv på youtube? Tydligen dödade inte det myten jag lurar mig själv med, om att jag är typ bäst i test när det kommer till att prata inför kameror och liknande. För när de ringde från Augustpriset i förrgår, för att fråga om jag vill vara med på scenen under nomineringskvällen imorgon och svara på frågor om Lilla Augustpriset så tackade jag ja. Sedan blev jag så nervös att det brusade lite avlägset i huvudet i en kvart. Och nu är jag fortfarande ganska så nervös, men mest glad och ganska så hedrad och jag tänker att det är ju ändå rätt många människor som överlevt att stå på en scen, inför en publik och en massa journalister i två minuter? Det är ju bara lite synd att detta sker mitt i min sömnbristsperiod så att jag kommer svara ”ööööh vahettereeee ööööh” på alla frågor och sedan förmodligen trilla av scenen i ett försök att se avslappnad ut. Men men. Det är smällar mitt ego får ta helt enkelt.

Continue Reading

Fortsatt utfläkning angående min dåliga självkänsla – nu åldras jag även på fel sätt

Ja men det är väl ingen hemlighet att jag har typ sämst självkänsla. Ibland är den så dålig att jag blir lite fnissig (vilket kan vara ett tecken på att jag även är galen), men ofta är den rätt jobbig att dras med. Som i natt när jag låg och nojade fritt ut i mörkret över en framtidsrelaterad grej, som jag i dags läge vet mycket litet om. Ja, självkänsla är jag dålig på, men tydligen är jag toppen när det kommer att måla fan på väggen! Glad för det lilla!

I vilket fall som helst. I natt låg jag omgiven av alla dessa tankar om att jag är sämst, och utbytbar och kanske även ett riktigt tråkigt umgänge som folk bara har för att de ska kunna känna sig bättre med sig själva eftersom att jag alltid är just sämst (och dessutom har både en slö och en hängande ögonlock). Och så kom jag på en sak. Jag är på väg mot fyrtio och ända sedan jag var kring tjugoåtta eller så, har folk börjat deklarera hur fantastiskt det är att åldras. Jo men man slutar ju bry sig om skitsaker, rycker lite mer på axlarna, tar ingen skit, är trygg i sig själv. RYNKORNA ÄR ETT TECKEN PÅ ERFARENHET HÖRRNI! Ängslan, BAH, det är sådant som kvinnor sysslade med förr i tiden. Den moderna kvinnan vet minsann att hon är bra. Ja men alltså ursäkta om jag bräker lite åt det. Rynkor i alla ära, men de kommer oavsett din erfarenhet. Huden funkar så. Och nej, jag har helt uppenbart inte lyckats bli den där härligt, avslappnade kvinnan, strax innan medelåldern, som tror på sig själv och vägrar ta skit. Jag är fortfarande ett ängsligt åbäke. Och nu har jag insett att jag inte ens kan åldras på rätt sätt. Tack livet.

Egentligen tänker jag att alla de här ”alltså guuuu, åldras, härligt, ja ba TAR INGEN SKIT LÄNGRE, såååå pass trygg i mej själv”-människorna egentligen också har misslyckats i att lyckas åldras. Det är något misstänkt lömskt bakom någon som hela tiden måste hävda hur bra de mår i sig själv. Jag tänker lite surt att om man nu är så jävla bra, så måste man väl inte gå omkring och bröla om det hela tiden. Som att liksom försöka övertyga andra och sig själv. Eller? ELLER?!

Men visst. Det är ju inte så att utvecklingen står still i mig. Jag har lättare för att skita i vissa saker (typ kläder och stil), men i gengäld har annan ängslan fått en mycket större plats (typ jag är bara så bra som jag kan prestera). Plus att jag blir fortfarande ledsen när folk inte tycker om mig. Faktiskt.

Jaja. Det var bara det jag ville säga. Att jag är sämst, men att ganska många andra är minst lika bra på att vara dåliga som jag. Hrmpf.

img_5388
Här står jag och inte duger
Continue Reading

Ett år senare

Det här kanske ni redan visste, men jag hade faktiskt ingen aning förrän jag satte de två bilderna nedan bredvid varandra, att jag var frikyrklig förra året! Tänk vad man hinner glömma va? Nu har vi i alla fall funnits i snart ett år, i en förbannad poddform. Fy fan vad kul det är, även om jag som vanligt får ångest av att tiden går så sabla fort. Rätt Avigt är också jättekul, men det är sådan stor skillnad på att vara med ibland i en podd med fem, och att vara med varenda gång i en podd med två.

På det här året har vi i alla fall spelat in 27 avsnitt (från och med måndag), pratat om nära nog tvåhundra böcker (om inte fler) och blivit ambassadörer för Augustpriset. Jag själv har under det här året hunnit föda ett barn och (i och med det?) fått en så hängande ögonlock att jag inte längre kan använda eyeliner. Det är ju faktiskt inte bara kul att åldras. Däremot är det sjukt kul att göra saker ihop med superproffset Katta. Hoppas jag får göra det i minst tio år till, om inte ända fram till och förbi pensionen (som kommer vilken dag som helst nu, med tanke på hur fort tiden går).

img_5861 14632744_10154026095967607_273378261_o

Continue Reading

Spark, spark på liten, död häst

Kära blogg. Kära läsare. Kära livet. 

Jag har lärt mig att dricka kaffe med havremjölk. Det tog ganska exakt tio år, efter att jag testade kaffe med annat alternativ än spenmjölk första gången. Jag skulle dock ej säga att försöken varit särskilt ihärdiga. Men ändå. Det satt långt inne att byta kaffemjölk. Och med denna rafflande nyhet sparkar jag igång den här bloggen lite försiktigt igen. Skål!

Continue Reading

Då sitter jag väl här och känner mig usel då

Jag och Katta har startat en youtube-kanal. Det var Kattas idé (jag tänker inte sno någon cred här) men jag var ju inte sen att skrika HELL to the YEAH när hon tog upp den. SJÄLVKLART att vi ska dra En förbannad podd vidare till En förbannad tube. Jag som är naturtalang när det kommer till film och allt! SÅ himla rafflande! Hur kan den här idén inte ha fötts för typ två år sedan, så bra som den är? Så bra som JAG är på det här med film, dessutom!

Ni vet det där ljudet när någon drar nålen från en vinylskiva? Det som brukar markera att festen är slut och någon vaknar upp till verkligheten? Ni kan infoga det här.

Sanningen är att min erfarenhet av att spela in mig själv på film har varit väldigt begränsad, men jag har liksom haft en känsla av att jag skulle vara bra. Åh ack, du dumma ungdom! I verkligheten, den jag inte har levt i på många år tydligen, är jag allt annat än bra i det här avseendet. Jag är faktiskt knappt medioker, långt ifrån den där naturtalangen jag så tydligt känt av. Jag är stel och sluddrig och har en hel massa nervösa tics för mig, som jag var lyckligt ovetande om ända tills jag såg den första inspelningen på mig själv. ”Ah, men den är bara för att det vara första gången” tänkte jag, och så spelade jag in femton försök till med precis samma resultat. Sedan tänkte jag att, äh, vad fan, det är jag som är självkritisk – jag lägger upp det här och skiter faktiskt i vilket. Men alltså. Jag är inte självkritisk. Och jag skiter visst inte i vilket ändå. Det är SÅ himla tydligt att jag är stel och otalangig och tydligen, TYDLIGEN, får lite slö ögonlock på ena ögat om jag blinkar och pratar samtidig? Vad i helvete!

Nu försöker jag tänka att filmen i alla fall stärker någon som sitter hemma och känner sig usel och att det säkert kan vara till hjälp att inte vara ensam om det. MIG stärker det sannerligen inte att den där filmen finns, men jag antar att detta helt enkelt är ett av de tillfällen i livet då man måste späka sig för att få in en vana, och sedan… sedan blir det väl lite bättre.

Nej. Jag skriver inte detta för att folk ska säga emot mig. Eventuellt skriver jag det lite för att förekomma folk som gärna pekar ut andras brister – det finns ju rätt många sådana människor. Fast främst skriver jag det för att det faktiskt är oerhört deppigt att befinna sig i verkligheten. Där jag inte är naturtalang. Alls. Det är lite som att ha fått en spann med vatten över huvudet. Kallt vatten. Med is. Som har bedövat min ena ögonlock, så att den blir lite slö om jag blinkar och pratar samtidigt.

0jvn5

Continue Reading

Sömnbrist och söndagslista

Ja men det var ett fantastiskt halvår hörrni! Halvåret då Karl sov. Han gör inte det längre tyvärr. I alla fall inte sammanhängande. Även om han oftast sövs om rätt snabbt, går jag omkring med känslan av att någon fisit mig i hjärnan ungefär hela min vakna tid just nu. Bredvid känslan av att ha gått sönder. Jag hade verkligen glömt hur förjäkla jobbigt det är att inte få sova längre än tre timmar i sträck på flera nätter (typ tre veckors nätter). Var så god för en spännande inblick i mitt liv. 

Förr i tiden.

En annan spännande inblick får ni av den här listan som låg som ett utkast i en gammal blogg och som är ungefär så mycket utmaning som min hjärna klarar av just nu:

Nämn något som gjorde dig glad igår: 

Att dagen tog slut. Egentligen var det en ganska bra dag. Vi firade internationella piratdagen på Telefonplans bibliotek, jag åt en vegkorv som var så genomstekt att den var lika knastrig som ett knäckebröd, vi tog färjan över till Ekerö och åkte vidare mot Drottningholm och tillbaka. Men det var just där på vägen tillbaka som allt sket sig. Vi fastnade i en biltvätt med ett barn som skrek oavbrutet och ett som pratade oavbrutet och ja. Det var helt enkelt jätteskönt att komma hem efter det, och ännu skönare var det att få gå och lägga sig.

Nämn något som gjorde dig glad idag:

Det magiska i att Karl somnade i babygymmet samtidigt som det unika inträffade att Isak ville leka ensam på sitt rum en stund. Hann nästan somna på soffan innan allt var över. 

 Vad gjorde du för 15 min sedan: 

Smygåt chips i köket.

Vad ser du om du tittar till höger: 

Ett soffhörn som är i behov av städning och min stickhörna, som varit sorgligt orörd den senaste tiden.

Det sista du sa högt: 

Hej finis, till Karl när han vaknade.

Det senaste någon sa till dig:

Någon typ av joller.

Vad var det senaste du åt: 

Dillchips.

Vad var det senaste du köpte: 

Sojakorv och lördagsgodis på Hemköp i Älvsjö.

Vad gör när du har gått och lagt dig:

Läser för länge.

Sover du tungt:

Nej.

Drömmer du mardrömmar:

Ja, en sjukt läskig en för inte så länge sedan, om en man som satte en spruta i min hals så att jag förlamades och sedan stampade mig i huvudet. Peppigt!

Vad är det första du gör på morgonen:

Efter allt det självklara som att slå upp ögonen och resa mig osv så borstar jag tänderna. Jag kan inte tänka mig något äckligare än att äta frukost med all sömn kvar i munnen. Bluörgh.

Morgon eller nattmänniska: 

Inte så mycket människa alls, för tillfället.

Snarkar du:

Somliga påstår det, men främst gnisslar jag tänder.

Lider du av söndagsångest:

Nej. Jag älskar söndagar.

Vad är det bästa med söndagar: 

Vemodet och lugnet.

Continue Reading
1 2 3 42