Framtidsutsikter

Efter pandemi, distans, sjukskrivning och deltid känner jag att semestern börjar krypa i mig nu när tredje veckan går mot sitt slut. Jag är så jäkla redo för nystart på alla fronter. Vill inte råka sova till efter nio och vakna mosig och seg mer. Vill inte ha ansvar för att fylla dagarna med aktiviteter. Vill inte känna mig kass som inte tar till vara på ledigheten. Vill inte bo i resväska mera. Vill inte se folks semesterflöden från migränhörnet av sängen.

En vecka kvar. Sedan börjar jag jobba halvtid igen. Jag kommer gå en livs- och karriärplanering hos min arbetsgivare. Jag har tecknat ett medlemsskap i Friday lab och jag planerar att bli bättre på att planera.

Här försvinner allt gammalt snart. Bloggen riktas om och jag kommer att skriva ungefär en gång i veckan om böcker, serier och politik. Kanske lite om utmattning och hur jag tar mig ur den – svårt att låta bli när den är så nära. Kanske lite om träning utan att redovisa egna resultat. Filar fortfarande på vad jag vill. Men generella inlägg om min vardag, min familj och min ångest slutar jag med. Definitivt. Att allt personligt är politiskt, ja… det blir en senare fråga helt enkelt.

Namaste!

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Det här händer

Det var lite för blödigt att lägga ner bloggen helt, men jag har i alla fall börjat flytta över till ett billigare webbhotell och har en liten plan för hur jag ska fortsätta. Förhoppningsvis blir det inga buggar för er som fortfarande läser här. Jag behåller mitt domännamn, så jag tror inte ens att de av er som har mig i listor behöver göra något alls. Last famous words…

För övrigt består livet mest av migrän och en extremt ihärdig fyraåring just nu, och jag är ganska trött.

||||| 2 Gilla! |||||
Continue Reading

Tänker om

Detta vill jag, utöver familj, jobb och vänner: läsa, sticka, lägga lite tid på sociala medier, gulla med mina växter, träna. Ibland vill jag skriva lite. Ganska ofta vill jag skriva lite. Men vet ni vad jag inte vill? Jag vill faktiskt inte skriva så mycket om mig själv och min familj egentligen.

Jag tänkte först göra om bloggen till ett palats för samhällsreflektioner och mina intressen, men blev alldeles matt bara av att sätta mig vid datorn och logga in. Orkar inte allt detta att man ska göra sig själv till sitt eget personliga varumärke, och den känslan är så stark i så många av mina flöden just nu att jag knappt vet vad jag vill själv. Vi får se var detta slutar. Det börjar i alla fall med att jag har gjort en fjärdedel av inläggen i bloggen privata. Jag har även plockat bort fler följare från min låsta instagram. Min öppna instagram får ni gärna följa om ni vill: KarinSofiaMargareta. Finns även på Twitter, men mest i form av betraktare pga är inte så intresserad av att göra min röst hörd där just nu: Soflex.

Det är så mycket man ska orka här i livet. Dumt att lägga energi på det som ger en känsla av bakfylleångest då ju!

||||| 4 Gilla! |||||
Continue Reading

Vecka 24 – så här är planen

Karl med en av de miljoner maskrosor han gosat med den här försommaren.

Vecka 24 är min sista vecka som fullt sjukskriven. Jag har inga extra planer för det. Ska inte stressa mig till att ”passa på att ta det extra lugnt” eller något sådant. Kommer lulla på ungefär som jag gjort sedan den 16 april när jag gick hem helt och hållet. Det mesta av veckan kommer ägnas åt att fortsätta på sådant jag redan påbörjat. Till exempel:

Läsa: Steglitsan är 784 sidor, så ja jag kommer att fortsätta med den. Den är så bra att jag mycket väl kan välja att suga på den hela sommaren. Älskar Donna Tartt. Apropå det så läste jag en intervju från 2013 med henne som fick mig att älska henne ännu mer. Tryck på den här länken om ni också vill läsa!

Lyssna på: Förra veckan brände jag av Förr eller senare exploderar jag av John Green (mycket bra YA om ungdomar med cancer – tips om du älskar feelbad). Den trängde sig före det jag höll på med, så den här veckan fortsätter jag med Fem kvinnor som förändrade världen av Ulla-Britta Ramklint.

Titta på: Fortsätter med Billions och the Good fight, och börjar med RuPaul’s Allstars säsong fem. ÄR SÅ PEPPAD PÅ DENNA SÄSONG! De första två var smashing, medan trean och fyran var ganska ljumna. Nu i femman är flera av mina gamla favoriter med och jag kan knappt bärga mig att börja titta.

Utöver det så tittar jag och Isak på Jurassic Park-filmerna varvat med Men in black. Det blir en del stoppa och förklara (avsaknad av rimliga kvinnor osv), men mest är det så himla kul att Isak har samma vurm för dålig action och fräsiga effekter som jag.

Tio liter jord och en gurka på uppgång – i bakgrunden ser ni delar av balkongträdgården. Skriver kanske lite mer om den någon dag!

Kommer även titta på mina gurkor som jag nu har planterat ut. Tre står på balkongen och en får vara inomhus.

Träna på: Har gått färdigt de tre första baskurserna i meditation i Headspace-appen och påbörjat en fortsättningskurs i att stärka självförtroendet. Jag är milt skeptiskt, men öppen för att det kan ge något ändå. Den största skillnaden mellan nu och innan baskurserna är väl egentligen att jag är mer öppen för själva tankesättet i meditation – dvs närvaro och att inte ge för mycket energi till tankar som ”stör” – inte så mycket att jag faktiskt bemästrar något. Men OBS jag vet att det tar tid – cirka tvåhundra människor har berättat det för mig och skulle folk mot förmodan sluta tala om det, så återkommer de till det ganska ofta i appen.

Berömma mig för: att jag gav mig själv brickan från Svenskt Tenn som jag egentligen köpt i present till någon annan (som är en person som inte ger presenter till vuxna oavsett). Frågade mig själv ”blir jag bitter om jag ger bort den här?” och ja, det skulle jag ha blivit. Så jag behöll den och köpte en blomma modell fancy istället. Ni får gärna ge mig ett MVG nu. Har i åratal lagt en ansenlig mängd tid och pengar på att hitta rätt och bra present till alldeles för många som av olika anledningar själva inte gett så mycket engagemang tillbaka. Sedan har jag blivit bitter och tyckt synd om mig själv, för att ja… jag är en ganska osympatisk människa egentligen. Nu får det vara slut med det.

Det är den gula brickan upp i bilden som jag behöll, och nedanför den står ett fyndat uppläggningsfat från Rörstrand med minipaprikor.

Vad händer mer? Jag och Kattis har en live med Årets Bok, idag, måndagen den 8 juni klockan 11.30 på deras Instagram. Här är en länk dit (tror att det hamnar i deras flöde sedan om ni inte fixar klockslaget). Och imorgon, tisdagen den 9 juni slutar Isak ettan. HUR SJUKT!!! Tiden. Vad är du ens?

||||| 0 Gilla! |||||
Continue Reading

Bananbröd!

Så vet ni vad som är en jättedålig idé när man har problem med minnet? Att sätta en surdeg som måste gullas med varje dag. Min hade fått hår när jag kom på att den fanns igen i fredags. Örk. Får se om jag testar att göra om det ärligt talat, kanske blir man frälst av att lyckas men jag upplevde ingen charm i något av stegen.

Jag vaskade den håriga degstarten i alla fall, men en sak jag inte vaskade var våra gamla bananer! Vi köper inte bananer så ofta längre, just för att de glöms bort och ligger och stinker tills någon orkar slänga dem. Jag har försökt frysa in och göra bananglass några gånger, men jag tycker bara att det smakar intensivt av övermogen banan och det är en smak som ger mig kväljningar. Alltså gamla bananer över lag är lite av en trigger för mig.

I alla händelser. Internet pyr av bananbröd just nu, så de fanns liksom redan i huvudet på mig när jag kände den stickande lukten av lite övermogen banan i köket i lördags. Googlade runt på internet och hittade ganska snabbt ett recept som jag fastnade för. Kämpade mig genom processen av att mosa de stinkande bananerna, men i övrigt ett ganska lätt fikabröd att göra. Tar sin tid i ugn, så jag hann springa en runda medan Alex och barnen fick vara vakt. Kom hem till ett ljummet och ljuvligt bröd som vi åt istället för kvällsmat pga åt så himla sen lunch ändå (precis som om det skulle behövas en anledning). Man känner så klart smaken av banan, men inte den stickande övermogna smaken.

Alltså testa det själv för all del! Ät det med glass, det missade vi att göra men vi har en snutt kvar så än finns hopp. Här finns receptet! Jag lagar oftast från amerikanska recept, så även denna gång. Använde mörkt muscovadosocker och creme fraiche. Hade tänkt slänga i hackad blockchoklad men glömde. Det gick ju bra ändå, tydligen. Har ni andra tips på bra recept på övermoget vadsomhelst – dela gärna med er i kommentarerna. Jag går ut i solen så länge!

||||| 2 Gilla! |||||
Continue Reading

Demonstrationer, länkar, polisen

Apropå sakers tillstånd just nu kommer två saker jag läst idag, som jag tyckte var extra bra att fundera vidare på och en sak jag läste för sju år sedan och som jag funderat på från och till sedan dess:

Så demonstrerar man… inte!

Att inte bli lyssnad på är värre än att skydda alla mot smittan av pandemin. För många i vår fattiga arbetande befolkning är en demonstration tryggare än att gå till jobbet. Jobb där man tvingas dag ut och dag in stå framför andras svett, spott och andra mindre angenäma kroppsvätskor. 

Jag är bra en ignorant idiot

Jag var arton år gammal, alldeles för gammal, när jag förstod att jag inte har tolkningsföreträde, när jag insåg att jag inte vet ett skit, när jag insåg att jag var ignorant och oinsatt och en dålig jävla medmänniska.

Och inlägget som var det som fick mig att först verkligen inse att jag var ignorant och oinsatt: Feminismen, vitheten och jag. Tyckte länge att jag var så påläst för att jag inte bara hade koll på (vit) feminism men att jag faktiskt också förstod att inkluderade transsexuella. Pris till mig! Eller inte. Läste det här inlägget, kände mig kränkt, tyckte synd om mig själv och sedan… reste jag mig upp och insåg att jag inte är särskilt påläst och inte har särskilt mycket koll alls.

Jag kan i en första impuls tycka att det är idiotiskt att samlas i tusental i pandemitider för en demonstration med risken det innebär för smittspridning och belastning av vården. Jag kan också ta ett djupt andetag och inse att det är en komplex situation där det är extremt lätt att tycka saker utifrån klass, hudfärg, ålder och position i samhället i övrigt utan att egentligen ha koll. Oavsett var jag landar i min åsikt om själva demonstrationens vara och icke vara är min fasta övertygelse dock att det finns stora problem i vår poliskår, och här talar jag inte enbart utifrån de klipp jag ser på nätet utan det jag har sett i verkligheten och som gör att jag inte helt kan avfärda människor som använder uttrycket ”ACAB”. Jaja, hashtag inte alla snutar – men det ska inte finnas en enda jävla snut som väljer oprovocerat våld. Någonsin.

||||| 1 Gilla! |||||
Continue Reading

Vecka 23 – imorgon börjar du

Imorgon börjar vecka 23 och juni och jäklar vad planerat det är då! Förutom att skamlöst tillbringa alla sommarkvällar på balkongen, så kommer jag även att göra följande:

Läsa: är ganska prick en sjundedel in i Steglitsan av Donna Tartt och älskar den, men min läsro ligger på diddly-squat nu så jag vet ärligt talat inte hur mycket jag läser i den i veckan. Vi får ses. Sådant kan ju vända rätt fort. Följer även utvecklingen i USA med anledning av mordet på George Floyd i svensk, brittisk och amerikansk press.

Lyssna på: Lady Gagas senaste! Den är inte fantastisk, men tillräckligt bra för gympapass. Annars har ljudböckerna fått ge vika för poddar av det mer lättsamma slaget nu. Har ett behov av att skratta och där funkar Flashback Forever och Twilight in Quarantine perfekt.

Titta på: Billions på HBO och Graham Norton Show. Kan rekommendera båda varmt. Billions handlar om en statsåklagare som är ute efter ett vider till miljardär, och Graham Norton Show är typ tidernas bästa talkshow. Vet du inte vem Graham är så kolla upp det. Nu. Utöver detta så är jag och Isak igång med Jurassic Park-filmerna. Starkt tips om ni har barn kring tio, plus/minus två år.

Planera: jag har anmält mig till Friday Labs retreat i juni! HURRA! Lika delar livrädd som peppad på detta. Känner mig å ena sidan så väldigt redo för vidareutveckling i livet och är mycket mer öppen för det nu än för bara några månader sedan. Samtidigt är jag… ja… utmattad och det är inte alltid lätt att vara lika pepp på sig själv som på allt man planerar. Men men. Det blir nog bra. Lite osäker på var jag ska tillbringa den här dagen, men är inne på att ta in på hotell även om det innebär att jag inte kan laga maten som ligger på schemat. Det är detta jag helt enkelt får planera nu.

Plantera: På fredag är det dags att plantera ut mistik- och vaxbönorna på balkongen. Gurkorna får stå inne ytterligare en eller två veckor.

Baka: Okej. Jag gjorde det. Jag föll till föga och startade min första surdeg igår. Blev för trött på snubbar som hyllar sig själv i flödet för att de bakar ett himla bröd. Om allt inte går åt helvete blir det surdegslimpa senare i veckan alltså. Men mina förhoppningar att lyckas på första försöket är inte superhöga.

Socialisera med: vänner från jobbet, fast helt orelaterat till jobbet. Ja förutom en av grejerna då, för det är ett digitalt disputationsmingel. Hade jag inte stått person som disputerar så nära hade jag inte dykt upp. Utöver det kommer jag att gå på tårtpromenad i Nacka-reservatet, dricka zoom-kaffe på onsdag och ta en zoom-cola på torsdag (pga efter klockan tre och jag kan absolut inte dricka kaffe så sent på dagen). Så mycket har jag inte umgåtts med människor sedan innan pandemin. Kommer vara socialt utmattad till helgen gissar jag.

Herregud – hur ska det rymmas jobb i mitt liv om några veckor? Tur att jag börjar på deltid…

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Huvudvärken och ett poddtips

Nämen vet ni vad som hände den här veckan då? Jag fick massiv huvudvärk igen. Den här gången bestämde jag mig för att trots allt höra av mig till vårdcentralen. Först via 1177.se med självbokning, men den visade inga tider. Istället hänvisades jag till något system där man mejlar och beställer tid. Fast på beställningen fick jag svaret att mitt ärende var ett sådant man ringer för mellan 8 och 17 varje vardag. Så jag ringde direkt eftersom att klockan var tre, men blev då hänvisad till att höra av mig dagen efter klockan 7.45, för det är då man beställer en tid. Ja tänk om det hade stått på hemsidan? Tack Svenonius för allt du satsat på i Stockholmsvården. Flådiga byggnader och allt vad det är. Vem behöver ens veta hur man bokar en tid? Blir det tillräckligt akut kanske man har turen att hamna i världens trettonde dyraste byggnad istället!!

Hur som helst. Jag ringde igår och kom till en sjuksköterska som lite halvsurt konstaterade att huvudvärk hade jag ju faktiskt redan sökt för 2015. Eh… ja? Fick lyckligtvis en tid ändå efter viss påtryckning. Detta lilla förspel gjorde mig allt annat än hoppfull inför mötet med läkaren och när jag såg att läkaren dessutom var man försvann den sista lilla gnistan av hopp att bli lyssnad på alls. Förlåt alla män, men jag har faktiskt aldrig blivit tagen på allvar av en manlig läkare. Förrän igår.

Det visade sig att läkaren var extremt mån om att jag skulle få hjälp när jag berättade om mitt huvud. Är det är detta som är vård efter fyrtio så säger jag ÄNTLIGEN. Jag har ju som sagt redan sökt en gång innan för samma problem, och då konstaterade läkaren bara att jag behövde träna mer och att receptfria smärtstillande visst skulle hjälpa, oavsett om jag hävdade motsatsen. Nu fick jag istället remiss till neurolog för misstänkt dubbeldiagnos – spänningshuvudvärk om samkör med migrän. Remiss till röntgen för att utesluta skador på nackmuskulaturen. Tre nya mediciner. En magisk som jag tar i förebyggande syfte och som tydligen hjälper mot huvudvärk, trötthet och ångest. En lite starkare smärtstillande med färre biverkningar än Voltaren. Och en svindyr migränmedicin. Ett paket med arton doser kostade över 1300. Jag är väldigt tacksam över att jag är anställd i statens tjänst och därför får tillbaka för egenutgiften vid receptbelagd medicin.

SÅ jävla skönt. Inte att jag ska poppa tabletter som om jag vore på ett beachparty med nittonåringar i Båstad, utan att jag blev tagen på allvar och får en riktig utredning. Också skönt att om detta vore farlig huvudvärk så hade jag redan varit död. Obs – inte läkarens ord. Han sade ”så hade det uppstått värre komplikationer vid det här laget”. Men vi vet ju vad han menade med det. (På frågor om jag har bettskena, tränar nackmusklerna, mediterar, gör yoga, springer, har regelbundna sovtider och styrketränar är svaret på samtliga: ja. Jag har haft huvudvärken från och till sedan jag var 16 och testat i princip allt utom botox. Som faktiskt ska hjälpa.)

Det var det om det. Nu får ni ett poddtips! I podden Hot & Bothered har Vanessa Zoltan tillsammans med sin BFF Julia Argy en specialsäsong där de går igenom alla Twilight-böckerna. Ett kapitel per avsnitt. Inklusive coachning till karaktärerna och Stephanie Meyer. Jag har helt slutat lyssna på ljudböcker och kör bara den här nu när jag får tid, för få saker får mig att fnissa så mycket just nu som Twilight in Quarantine. Har du inte läst böckerna? Inte jag heller! Jag har sett några av filmerna under rödvinsfylla för många år sedan, och minns enbart fragment (före barn obviously) – men det spelar ingen som helst roll. Jag hänger med ändå. Varje avsnitt inleds tyvärr med två minuters reklam för någon skrivgrej som Julia kör, men skit i det. Spola fram och njuuuuut! Och berätta för mig sedan vad du tyckte!

Okej? Puss å hej!

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Vecka 22, vad händer?

Vecka 21 tog slut igår, och det var en ganska fin vecka faktiskt. Vädret vände, jag träffade mina föräldrar på distans och vi hade för första gången någonsin ett barn som spontanplingade på dörren och frågade om Isak och Karl ville komma ut och leka. Magiskt! Särskilt för Isak.

Vecka 22 börjar med VAB av Karl som har förkylningsastma men ingen förkylning. Förskolans nya riktlinje är att även de med allergi och astma måste vara symtomfria när de kommer tillbaka. I vårt fall kan det innebära augusti, men vi får se. Resten av veckan tänker jag:

Läsa: fortsätter med Tistelhonung av Sara Paborn varvat med Steglitsan av Donna Tartt. Den senare är över sjuhundra sidor, så den blir väl färdig lagom till jul!

Lyssna på: Tröttnade på Årstafrun – får se om jag plocka upp den en annan gång igen. Har inte fått nog av kvinnohistoria dock så nu lyssnar jag på Fem kvinnor som förändrade världen av Ulla-Britta Ramklint. Tack för tips om Flashback forever förresten! Den första podden jag velat fortsätta med på länge. Annars lyssnar jag ofrivilligt på fyraåringens oavbrutna gnäll, och frivilligt på Chris Isaak-hits.

Titta på: Skaffade Apple TV+ för att få se Defending Jacob och The Morning Show med Jennifer Aniston och Reese Witherspoon. ÄLSKAR Jennifer och Reese.

Träna på: att inte vara bitter. Säger till om jag lyckas. Håll inte andan.

Sticka på: Riverine Pullover av en av mina favoritmönsterskapare: Andy Satterlund.

På söndag är det mors dag, men jag var säker på att den var igår vilket jag även lyckats övertyga familjen om. Fick en kaktus. Enda gången den här dagen uppmärksammats här hemma, och så var det inte ens rätt vecka. Jaja. Kaktusen är ju fin oavsett! I övrigt är veckan ganska oplanerad och det får den gärna vara. Tids nog drar allt igång igen.

Vad hittar ni på?

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Långläsning för pandemitider

Idag är det söndag och ytterligare en vecka har gått, rafflande fort som vanligt. Det kvittar hur mycket jag försöker meditera och leva i nuet, tiden flyger fan iväg ändå. Jag försöker hitta något slags lugn och kämpar på med att lära mig uppskatta utförandet och inte bara slutförandet av ja… det mesta jag gör. Stickning, träning, läsning. Ironiskt nog är jag mer splittrad än någonsin efter tre veckor med meditation, och är ungefär noll procent närvarande i något. Men jag kämpar på. Just nu med Steglitsan av Donna Tartt om vi pratar läsning, vilket osökt får mig in på tre riktigt härliga böcker som jag fastnade i innan jag började med meditation (nej jag är inte allvarlig när jag beskyller meditationen för mitt tankesplitter). Vill ni ha något att glömma världen med nu under rådande pandemi? Plocka upp en av de här om ni inte redan läst dem.

  1. Queenie av Candice Carty-Williams. En ganska rapp chick-lit som kom på svenska i år. Om Queenie som precis blivit dumpad (eller ja, ”WE WERE ON A BREAK”) och famlar omkring i blindo i livet. Ganska lite går som hon vill och hon hamnar i en del riktigt jobbiga situationer. Jag brukar må direkt dåligt av en huvudkaraktär som hamnar i jobbiga sitsar i tid och otid, men den här funkade ändå. Den pyr av svart humor, men tar ändå upp frågor som rasism, sexism och riktigt kass självkänsla. Inte superlång, men uppslukande.
  2. Den hemliga historien av Donna Tartt. Okej, först och främst: fixar du att läsa på engelska, välj då denna på engelska. Av någon anledning finns den enbart i en översättning till svenska (om ingen ny kommit nu) och den är usel. Jag vet, för jag läste den och fick bland annat uppleva hur en av karaktärerna drack en ”bantar-cola” (vågar vi anta att detta var en diet coke?). Hur som helst så funkar den på svenska ändå, för själva berättelsen är SÅ fantastisk. Tänk Brideshead Revisited, fast uthärdlig att läsa (förlåt, tycker verkligen att boken är SÅ tråkig, men älskade serien med Jeremy Irons och Anthony Andrews). Eller, tänk vad fan du vill – läs den bara. Jag har svårt att göra den rättvisa genom att beskriva den, men den utspelar sig i collegemiljö och handlar om ett gäng intellektuella (och dekadenta) studenter.
  3. Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Om Ifemelu och Obinze som blir kära i tonåren, men vars liv skiljs åt av drömmen att ta sig från Nigeria. Ifemelu flyttar till USA, och boken inleds med hur hon efter flera år i landet har bestämt sig för att flytta hem. En komplex historia om rasim, klass och… ja.. livet. Älskade verkligen den här boken. Både för att den var bra, men även för att den fick mig att granska mig själv. Typisk ”bara en sida till”-bok. Min mobiltid minskade med 25% den veckan jag läste den här.

Jag har pratat om samtliga böcker i En förbannad podd (tror jag…), men klockan är på tok för mycket för att jag ska hinna leta upp och länka till rätt avsnitt nu. Ber väldigt mycket om ursäkt. Vad har ni för tegelstenar som ni har älskat?

||||| 4 Gilla! |||||
Continue Reading
1 2 3 44